Sofi Rebecca Svensson

 Helgen har varit lat. Latast faktiskt. Eftersom vädret i Barcelona är lite mindre strålande än vanligt bestämde vi oss alltså för att vara turister igår, hela dagen. Det är väldigt kravfritt att vara turist, faktiskt. Det enda man behöver tänka på är att ha många kameror runt halsen, många pengar till dyr men dålig mat i turistkvarteren, vattenflaska i näven och ett gott tålamod. Jag föll direkt på tålamodet. Men hursomhelst så inhandlade vi en varsin överprisbiljett och satte oss på den röda bussen med klistermärken på och kamerorna i högsta hugg :) Turen gick genom diverse delar av Barcelona, mer eller mindre intressanta. Montjuic var fint, industriområdet inte fullt lika spännande. Dock var vi båda glada och nöjda de första 3 timmarna fram tills mat- och sovklockan ringde vid spansk lunchtid. Ungefär så långt räckte  mitt tålamod med. Efter lunch bytte vi från röd till blå linje och jag bytte guidelurarna till iPod-lurar istället och placerade oss längst fram i bussen. Där hade vi det varmt och skönt, lyssnade på god musik och slumrade lite med intalat gott samvete. Vi var ju trots allt aktiva och väldigt kulturella och gjorde nåt vettigt av dagen, verkligen. Vi intalade oss också att det inte gjorde nåt att vi inte orkade gå av bussen eller att vi inte orkade ta några foton, vi kan ju alltid gå tillbaka sen, eller hur? Här skall inte stressas eller tas tillfällen i akt :P
Hursomhelst piggnade vi till när vi närmade oss Camp Nou, för här brändes det i knutarna. Ronaldinho och Grabbarna råkade ju nämligen vara ute och träna samtidigt som vi kom dit ;D Oturligt för oss hann vi faktiskt inte kliva av bussen här, typiskt. Enda stället jag kände för att se mer av.
Tillsammans planerar vi nu i alla fall att komponera KBs and AKs Travelguide, komplett med valfri guidning på svenska, engelska eller knagglig spanska, så det är vad ni kommande besökare har att se fram emot :)

För övrigt har jag fått ett jobberbjudande idag, två till och med. Ett som nakenmodell och ett som "privat, intim engelsklärare".
En okänd man ringde och frågade om jag ville vara hans modell. Jag sa att var 1.56 lång. Han sa att han sökte en "natural woman". Jag sa att jag nog inte var rätt kvinna för jobbet. Han sa att det skulle vara "artistic photos". Jag sa att det nog inte var min grej. Och tackade nej till jobbet. Till saken hör att jag skulle tjäna mer på en fotografering än på en hel månad hos Multipartner. Jag tackade nej ändå.
Just nu gör AK sitt bästa för att avböja "Javiers" erbjudande om intima språklektioner. Han började lite snällt med att han ville lära sig engelska bättre för att fortsätta med att vi kanske kunde träffas. Om vi vill tjäna lite extra pengar kunde han hjälpa oss, han skulle nämligen betala extra för "intima" engelskalektioner. Vi är sådär tända på den idén. Han försvarar sig med att han är en öppen person som gillar att lära känna nya människor:

anna-karin kan  säger:Please answer my question though. What kind of job is it?
javier säger:teaching languages?
anna-karin kan  säger:Uhm, okay.
anna-karin kan  säger:English, or what?
javier säger:english
anna-karin kan  säger:Okaay. On a school or for some kind of company?
javier säger:no
javier säger:private classes
anna-karin kan  säger:Okay. For who?
javier säger:for me 
javier säger:are you an open-minded girl?
anna-karin kan  säger:Yes, I suppose so. Why?
javier säger:Because I could help you to earn a little more
javier säger:extra hours
anna-karin kan  säger:Doing what, exactly?
javier säger:having fun with man occasionally
javier säger:having intimate english classes
javier säger:what do you think?
anna-karin kan  säger:WITH YOU?!
javier säger:I see you are not interested
javier säger:Im normal man
javier säger:I´m not a pervert
javier säger:or rapist
javier säger:I like new experiences
javier säger:this would be one
anna-karin kan  säger:Aint gonna happen.
javier säger:do you like sex?
anna-karin kan  säger:Enough, you seems to be an idiot.
javier säger:why you tell me that?
javier säger:I dont want love relations
javier säger:how many euros would enough for you?
javier säger:100?  

Vi håller som bäst på att anmäla honom för ofredande och försök till köp av sexuella tjänster. Han loggade snabbt ut när vi berättade det för honom ifråga.

Jaja. Utgången i fredags då, det är sådant som mamsen och pappsen inte ska läsa om. Vi var fast beslutna att verkligen ta oss ut denna gång och kastade oss entusiastiskt över partyguiden vi kommit över på en restaurang för några dagar sen. Kollar in "Razzmatazz", ska tydligen vara den största klubben i Barcelona and the place to be, så att säga. Sagt och gjort, efter en del funderingar om vilken dresscode som gäller i stan traskar vi iväg till tunnelbanan i klänningar och klackar. Inget onormalt med det. Verkar dock inte som om det är en vägvinnande stil i lokaltrafiken då vi fick diverse olika sorters blickar från en allsköns blandning av människor, allt från gamla damer till rastamannen till Herr Gubbsnusk. Taxi som gäller med andra ord, vi som försökte vara ekonomiska. Det är en sån bra grej här så att tunnelbanorna går oftare och senare på helgerna, eftersom det är då folk kan vara ute. Klyftigt, det är nåt som x-trafik aldrig tänkt på. Efter ett antal byten klev vi av bussen i Barrio Gotic och vandrade den väg vi trodde att vi skulle. Vi hamnade på en mörk och trång gata, i dubbla bemärkelser. Enbart svarta och svartpunkare, och vi hade en känsla av att vara fel. Vi dristade oss till att fråga en ensam man om vägen, han pekade åt något håll och vi hoppades på det bästa och traskade nästa gata fram. Industrier, ihopfallna hus, korrigerad plåt och graffitti allover fick oss osökt att tänka på In Search of Respect: Selling Crack in El Barrio (Bourgois, 1995 - I still know my anthropology, David!) och vi insåg också snabbt att vi inte riktigt hade cultural capital. Mina antropologivänner/geeks vet vad jag talar om. För er oinvigda betyder det något förenklat att vi inte passade in. Inte alls. Manslaughtergängen som vi mötte dämpade inte den känslan. Men, lättande nog hittade vi klubben runt hörnet, och med den massor av människor. Projekt 2 innebar dock att vi behövde ta ut pengar för att komma in, och det kändes föga lockande med tanke på omgivningarna. Det visade sig också efter ytterligare en stunds promenad att det inte fanns någon bankomat att tillgå, och vi blev något missmodiga stående på gatan med lagom mycket skavsår och partystämningen på halvfart. Men man ska avsluta det man påbörjat och efter en del om och men och visst besvär lyckades vi få tag på en taxi som tog oss både till en bankomat och en anständig klubb vid stranden som partyråttorna på jobbet tipsat om. Väl där härdade vi ungefär 2 timmar innan fötter och huvuden sa upp sig och vi åkte hem, glada och nöjda trots allt. Lite äventyr är bra krydda i livet, men vi bestämde oss dock för att i fortsättningen inte utmana ödet mer än vanligt. Det innebär mer kläder och helst ljusan dag för att sätta fötterna i nämnda kvarter. För övrigt mår vi bara fint och tar hand om oss efter bästa förmåga : )