Ännu en bloggare på scenen
Jag har nog aldrig tyckt att det här med egen blogg är min grej riktigt, tveksamt om jag har något av värde att tillföra världen just här, jag som dessutom knappt lärt mej att navigera msn än. Trots det utökar jag numer bloggscenen med mitt närvarande, på gott eller ont, välj själv. Faktum är dock att ryanairs skrangliga flygplan lyfter mot Barcelona om en dryg vecka, närmare bestämt onsdag morgon, och på nåt sätt ska väl jag försöka meddela mej med min omgivning där nere också. Blogg var alltså lösningen.
Barcelona ja.
Som vanligt hinner inte sinnena med övriga kroppen, som har bråttom iväg. Frågor hur det känns, det ärliga svaret: Det känns inte alls. Inte än i alla fall. Men det beror förmodligen på att jag inte förstår att jag ska åka, lika lite som jag förstod att jag gjorde proven som varit målet i tre år, att jag tog studenten och att jag faktiskt flyttat från mitt lilla men älskade krypin. Hursomhelst, ett halvår känns som en vecka, vi har ingenstans att bo. Men, hör och häpna, jag är inte ens orolig. Känn på den, ni som ändå känner mej. Jag tror (fortfarande) stenhårt på de senaste tre årens återkommande mantra; Det löser sig.
På tal om bråttom så är det andra saker som kallar på mej just nu, och jag lämnar er härmed med mitt första tillägg i bloggvärlden, ett något trevande sådant men ändock ett inlägg.
Barcelona ja.
Som vanligt hinner inte sinnena med övriga kroppen, som har bråttom iväg. Frågor hur det känns, det ärliga svaret: Det känns inte alls. Inte än i alla fall. Men det beror förmodligen på att jag inte förstår att jag ska åka, lika lite som jag förstod att jag gjorde proven som varit målet i tre år, att jag tog studenten och att jag faktiskt flyttat från mitt lilla men älskade krypin. Hursomhelst, ett halvår känns som en vecka, vi har ingenstans att bo. Men, hör och häpna, jag är inte ens orolig. Känn på den, ni som ändå känner mej. Jag tror (fortfarande) stenhårt på de senaste tre årens återkommande mantra; Det löser sig.
På tal om bråttom så är det andra saker som kallar på mej just nu, och jag lämnar er härmed med mitt första tillägg i bloggvärlden, ett något trevande sådant men ändock ett inlägg.
