Sofi Rebecca Svensson

Sanering. Det enda och rätta ordet för de senaste två dygnens bravader. De två stockholmska yrvädren samt inhyrda Lina lämnade oss tråkigt nog under gårdagen, och kvar fanns bara åratal av ingrodd smuts samt en hel hög med tvätt. Med tanke på våra personlighetsläggningar och insikten att vi helst inte vill betala 3000 pix för att en okänd vän till hyresvärden ska komma hit och torka golven lite snabbt gjorde vi det på  AKs och mitt sätt. Det har skrubbats och fejats oavbrutet mellan åtta igår kväll till runt femtiden idag, med uppehåll för sömn runt småtimmarna, och jag tror mej aldrig någonsin ha sett närheten av så mycket smuts. Det är möjligt att ingen har städat här sen det byggdes på 1200-talet. En jämbördig deal blev att AK offrade sig på köket medan jag tog toaletterna, och efter storshopping av alla de slags städmaterial skruvade vi upp volymen på musiken och bet i det sura och något ruttna äpplet. Jag hann avsluta badrumsskåpet barhänt innan äckelkänslorna tog över allt för snabbt och jag blev tvungen att iträda mej plasthandskar, som sedan fick ta hand om vartendaste lilla skrymsle som blotta ögat kan se, inklusive helskrubbning av väggar från golv till tak. Det tog oss 4½ timme innan vi var klara. Och då bör det tilläggas att utrymmet i fråga är cirka 5kvm stort :P Vi tror oss nu har uppnått största möjliga renhet, och säg det onda som inte har något gott med sig - ett besök på IKEA hägrade efter fett- och bajstorkning.
Med tanke på att vi endast ätit frukost under de senaste 11 timmarna hoppade köttbullarna framför ögonen på oss båda när vi virrade runt i jakt på bussen som skulle ta oss till målet, utan framgång naturligtvis. Väl där sprang vi ikapp till restaurangen och klanten i serveringen höll på att glömma lingonsylten till mina bullar - det fick han veta. Svensk husmanskost är hett i Barcelona just nu, kan man lugnt konstatera :)

Shoppingen efteråt var naturligtvis mycket efterlängtad men ännu mer restrikterad av ekonomin, vilket var förutbestämt på förhand naturligtvis. Efter många om och men och en lång stund vid handduksavdelningen kom vi till rensningsdelen och blev medlemmar av den dryga sorten som lämnar urplockade varor på fel ställe, såna som förstör ordningen och som jag tycker illa om ;P Vi lyckades dock kompromissa väldigt fint till slut, framförallt på handduksfronten som sagt och vi har nu ett särdeles mycket trevligare badrum :) Och är faktiskt inte så hemsk mycket fattigare än innan. Fattig som fattig för den delen, vad gör det när man åtminstone har rena golv? Vi har nog också gjort vår hyresvärdinna fattigare på en del saker som Vi ansåg överflödiga. Men om vi tycker det så är det ju så och vi resonerade så att det man inte vet mår man inte dåligt av :) Hon kommer säkert inte sakna dem iaf, haha :P

Nu är vi alltså representabla nog att ta emot vår första hyresgäst som anländer ikväll, och i morgon dag ska vi förhoppningsvis faktiskt ta oss till stranden som vi inte besökt på ett tag. Vi blev ju dock rätt bruna ändå idag, av annan anledning förstås. Närmast innehåller kvällen lite självförnöjelse med ost, kex, vindruvor och film :)

Så, hoppas allt är bra hemma i Svea rike, kan inte helt påstå att jag inte saknar er och Sverige lite när jag äter köttbullar och vandrar runt bland sill och Kalles kaviar i den spanska värmen. Men nu är det ju så att båda den ena och den andra är påväg ner, Tilde och Vickan först ut, tillsammans med Anton. Ni har för övrigt fått en varsin ny handduk, det är ett privilegium för våra långtida sambos :) Ni får slåss med Anton (lätt match ;)) om vem som ska ha vilken färg - röd, ljusblå eller mörkblå. Anna-Karin är orange och jag är limegrön, för er informations skull ;P Så ändan ur nu och boka klart biljetterna! (Meddelande avslutat)

Internet försvinner i lägenheten från och med måndag också förresten, så långsamma svar på mejl och liknande beror endast på att jag bara hinner skriva några rader åt gången under de sekunder herr Säljcoach tittar åt ett annat håll. Jobbet förespråkar nämligen att koncentrationen på kunderna fungerar bättre om man stirrar på den vita skärmen med texten "Contact Center Outbound" i de evighetslånga minuterna mellan samtalen. Själv tycker jag att det är ungefär lika uppiggande som att läsa Mor gifter sig eller titta på antropologifilmer från 70-talet (vilket i och för sig är intressant men oundvikligen leder till sömn inom 7-8 minuter). Så, ha tålamod med oss.

Börjar plugga spanska nästa vecka också för övrigt, äntligen! Det blir fint att slippa se ut som ett frågetecken var gång jag överhuvudtaget blir tilltalad. Eller som gårdagen när jag först fick åka taxi runt hela stan innan jag efter många om och men fick chauffören att förstå att han åkte åt fel håll. Eller som när jag skulle inhandla min torftiga lunch/middagsmacka och helt omedveten fick varenda grej som jag bara frågade vad den innehöll eller kostade. Fick en smärre chock och satte tuggummit i halsen när priset för min stackars macka var uppe i hundralappen, men log snällt och betalade eftersom jag hade bråttom, och senare insåg att jag inte fått en macka utan tre. Tack. Det blir bra att kunna språket.

Hasta luego amigos