Sofi Rebecca Svensson

Vackra Varberg varom vanskligt vänligt.

Jag har haft en mycket fin vecka hos Lisa med (väldigt trevlig) familj. Jag känner mig än mer övertygad om att det är vid västkusten jag ska bo så småningom :) Jag har jobbat hela dagen och är ganska trött, men om jag inte hade varit det så hade jag skrivit ett långt och utförligt inlägg om veckan, men nu orkar jag inte det.
Vi har i alla fall shoppat lite lagom (skor) i den mysiga staden, ätit världens största glass på tre toppar med massa kulor & grädde & varm hjortronsås och annat gott, solat, badat i havet (kallt) och sett SATC-filmen en gång till (lika bra igen). Och nätter med Desperate Housewives, som på den gamla spanska tiden.
Det har verkligen känts som semester, med sovmorgon och jordgubbar och allt som hör till. Jag behövde verkligen det, och miljöombytet. Det var härligt att träffa Lisa igen, och hon var en suverän guide :D Dessutom, fick jag äntligen ro att läsa igen, senast det hände var ju i Barca. Så nu är det jag och Hamilton igen ;P TACK för en väldigt bra vecka, med andra ord!

Jag måste iväg. 




    

...av Sex and the City i Sthlm annat än alldeles, alldeles underbar? Vi hade en fin dag, Caroline och jag. Farfar Axelsson bidrog med bil och vid ett-tiden puttrade vi sakta men säkert iväg från Gävle station i den hårt krigande röda Skodan. Jag hade då jobbat hårt med min sista-minuten-premiärklänning i 3 dagar, men gav officiellt upp på midsommaraftonskvällen då både jag och mamma slitit våra hår (det lilla som fanns kvar). Alltså ingen liten svart på premiären. Lite glamour blev det med klackar o.s.v., men lagom tills vi hade fixat till oss och börjat gå mot tuben så öppnade sig himlen och haglade ihjäl oss. Efter att ha tryckt i en trappuppgång en stund var det bara att bita ihop och försöka springa, så gott det nu går i högklackat och nerförsbacke.
Inne i stan var det bättre och vi dinerade hos Chaplins där vi fick en ny vän som nog gärna ville ha oss att besöka skumpartyt senare på kvällen. Det anstår ju inte en dam. Och filmen, den vi har väntat på. Strålande. Någon smart kritiker dissade filmen med orden "Som ett 2,5 timme långt Sex and the City-avsnitt". NÄHÄ? Det var ju inte det vi hade längtat efter, smartass.
Det påstås hur som helst att det kommer en uppföljare. Det återstår att se, men jag längtar iaf tills jag kan köpa den här med ett glassigt fodral runt :)

Man rycks dock snabbt tillbaka till vardagen när man kommer hem, jobb hela veckan i vår av personal överbefolkade butik. Kunderna däremot lyser med sin frånvaro. Jag måste göra något annat nu snart.

Jag har hittat en Aladdinfilm förresten!!! Wohoo. Äntligen! Den fanns här hemma, i mitt hus. Skandal att ingen har sagt nåt. Nu återstår bara förhandlingar med Carl angående försäljningspriset. Den passar hursomhelst fint nu när jag dras med en dum förkylning och mest längtar efter sängen, godis ooch nässpray. Tyvärr så har jag ingen video i mitt rum, godis ska jag inte äta och nässprayen, den fungerar inte. Men rackarns vad gott det är med vindruvor! Nästan beroendeframkallande. Och det är bara 3 dagar tills jag åker till Varberg. Måste göra en packlista. Först en dusch dock, på återseende.

Jag har rensat mitt rum idag. Inte så att den stora massan skulle märka någon markant skillnad men jag har mina gömmor, små museum av händelser och perioder av livet under de senaste 10 åren. När nutiden trycker på och behöver mer plats måste ju som bekant något annat flytta på sig, och idag var det prylarna i sovrummets köpmandisk som fick ge hän. Har inte rört dom skåpen sen vi flyttade till Lillhaga, kan det vara en 6-7 år sen?

Ett urval av fynden kan sammanfattas till språkresekataloger, inredningstidningar & IKEA-katalogen, gymnasievalskataloger, hästpärmen inklusive mina uträkningar av avstånd till tävlingsplatser, startlistor, packlistor och telefonlistor & uppslag till ungdomssektionen. Dessutom dom rosetter jag hann skrapa ihop med mina fyrbenta älsklingar, och en del medaljer och andra grejer att minnas från bandyn. Det var det hela, kan man säga. Plus någon enstaka broschyr om näringslära och nåt vykort. Och massor av foton.
Så hur intressant var det på en skala? Inte så världsomvälvande kanske. Men jag insåg att jag i grund och botten är mig ganska lik, trots att jag tycker att så mycket förändrats de senaste åren, framförallt sen tiden i Bollnäs.
Jag funderar fortfarande över vad jag ska bli när jag blir stor, vart i världen jag ska åka först, jag längtar efter att inreda en liten lägenhet till bara mig, och jag drömmer fortfarande om adrenalinkickarna man får när det där perfekta samspelet mellan ryttare och häst fungerar och man får till en perfekt runda. Och listorna, dom hänger med dom också.

Det var i vilket fall en intressant betraktelse för min egen del. Jag skulle inte kalla det nostalgi men väl en tidsresa format mindre. Föregående vecka har dock bjudit på en del nostalgi med studenter och Lilla Familjen. För andra gången på ett helt år hann vi träffas alla fyra, det var efterlängtat. Tilde är nu systembolagsmyndig och det firades med grillning och mys i Hea. En raggartur med Duetten och ett stort diskberg senare hamnade vi äntligen i säng och snackade strunt halva natten, som vanligt. Det gick alldeles för fort men man får vara glad för det lilla :)
 
Torsdagen spenderades med Tilde och Lovisa på Slotte för att kika på årets studenter som glada i hågen och varma i kläderna sprang ut på trappan. Själv höll jag mig i skuggan, lite avundsjuk och lite vemodig.
Men jag bestämde mig för att fira mitt eget ett-år-sedan-studenten-jubileum i lördags istället, och det blev trevligare än v'äntat faktiskt. En planerad dejt med Elin och Mimmi ledde till en mindre planerad dejt med halva Sp3 + annat löst folk på kvällen där jag fick träffa ex-sambon Anna-Karin, några av årets studenter och så Unogårds förstås. Dom är lite av en symbol för Bollnäs-eran med Lilla Familjen ;P Till råga på allt hängde prebisen på Statoil. Det fick mig att minnas de sista månaderna med Carolines försök att impa på gymmet med inflammerade armar som följd, gula t-shirtar, exam-ångest, sena nätter i HG's lägenhet, den iskalla balnatten som var roligast av alla, utsparken med fyllevurpor och smugglad alkohol, studentnatten med sina intriger och Evas poliseskort. Det är värt att minnas.

Äntligen börjar det gå mot sommar! Blåsten tillåter mig dock fortfarande inte att ligga i bikini vid mitt paradis på Borrvägen och höra vågorna klucka mot bryggan men jag kan se ljuset i tunneln där framme :)

Min mamma var verkligen värd att firas i Söndags, hon är en klok kvinna hon. Vi har kommit fram till mycket bra den senaste veckan. Imorgon ska vi dessutom ta en tur till Hudiksvall där en hårolog ska få försöka trolla tillbaka allt mitt tappade hår. Kanske gör hon det fantastiskt volyminöst och lockigt på köpet, vem vet. Jag hoppas i alla fall :)

Ett till äntligen är att jag nu kommit igång med träningen, det var på tiden. Har införskaffat kortet på Pace, fått ett intervallschema och invigt inlinesen. Har tillbringat min lediga dag idag med styrketräning och Sofis mode, två trevliga ting. Nu var jag kanske inte i min bästa tyngdlyftningsform, tvärtom, men jag försökte trösta mig med att tänka på det faktumet att jag faktiskt inte gymmat sen Spanien. Om det nu ens kan räknas, var kanske inte mina mest planerade och målanpassade pass. Men någonstans måste man ju börja!
Förutom Hudik imorgon ska vi dessutom till Byn en sväng för att utvärdera säsongen som var, och kolla av läget inför nästa också antar jag. Det kan ju bli intressant. Kul att träffa tjejerna ska det definitivt bli i alla fall! 

Apropå kul att träffa saknade människor så har jag och Lisa just planerat in min tripp till Varberg i sommar, underbart! Det längtar jag till :) Kanske tar vi en surfarkurs där på den Varbergska rivieran också :) Måste öva lite inför Kuba ;P Sparandet går faktiskt bra, värre går det kanske med reskompisar. Någon som är sugen?

Maten väntar på mig, på återseende!

Insåg att det har blivit Maj och att även denna månad förmodligen måste bli förärad med ett blogginlägg. Suck. Vem är det egentligen som säger att man måste uppdatera var och varannan dag? Jag har då aldrig påstått att jag ska vara en superblogger som skriver om mitt världsintressanta liv 4 gånger om dagen, så från och med nu undanbedes alla gliringar om dålig update. Sådeså.

Tror inte det har hänt så mycket sen sist faktiskt. Har varit i Sandviken på en snabbvisit, grillat med tjejerna både en och två gånger, firat Vickurts födelsedag, bråkat med både mor och far, och nu senast varit i Sundsvall och sett Tobbe bli matchhjälte. Mestadels trevliga saker :) Förutom det jobbas det ganska mycket, vilket tack och lov syns på resekontot också, är definitivt uppe i en tur&retur-resa till Kuba nu :) Så snälla, snälla Tilde, skaffa dig ett välbetalt jobb! I såna fall väntar Kuba till vintern, och förmodligen också Uppsala till årskiftet. Jatack.

I övrigt funderar jag dock över vad det är för fel på mig när jag börjar undra hur folk orkar vara så glada och energiska. Eeh, hallå, varningsklockan! Själv har jag någon gång under det senaste halvåret utvecklats till världens degigaste människa. Inspirationen är på minus 300 för allt, jag har ingen lust att träna, ingen lust att läsa något mer avancerat än ELLE och Vagabond, ingen lust att fotografera. Dessutom tappar jag allt hår. Så mycket att jag bokat tid hos en hårdoktor i Hudik. Förmodligen blir diagnosen "omfattande håravfall på grund av håglöshet"
Behandling? En rejält hård spark i arslet, kanske.
Jag har ju aldrig haft tråkigt förr, alltid finns det ju nånting man uppskattar att göra. Det enda som faktiskt lockar är gemenskap med flickorna eller Max. Och det var ju för väl.

På ett sätt är det ganska skönt att vara hemma, tjäna pengar, ta det lugnt och ha en bas i vardagen igen. Å andra sidan börjar jag längta efter en egen lägenhet igen, en större stad, där jag får rå om mig själv, där jag kan gå och titta på utställningar eller bara göra nåt annat när andan faller på. Utan att behöva planera in det och åka bil i minst en timme. Jag ger mig själv till högst årskiftet på mig. Helst ska det vara en resa innan dess också, eller det ska det, frågan är bara vart och hur länge, beroende på reskompisar och pengar.

Så ligger det till i mitt liv. Världsintressant, som sagt.

Äntligen, äntligen vår!
Som jag har längtat. Nu blir allt lite bättre. Lite finare. Lite roligare. Äntligen!
Vårkänslorna kommer med värme, cykelturer till jobbet, Winnerbäck, fotboll, sommarplaner och bra musik. Jag kommer ihåg euforin från förra året. 

Försökte styra upp en träff med delar av lilla familjen men det går i troll i den saken, eller snarare jobb. Men nu i alla fall 3/4 av oss på svensk mark, det är en klar fördel :) Roadtrip med Caroline och Winnerbäck i sommar, det ska vi väl åtminstone klara av!

Efter många om och men och söndagkväll slutade dagen med skidåkning i Järvsö och strålande väder. Jag blev nästan överväldigad av att det faktiskt var både sol och snö och lagom kallt. För första gången den här så kallade vintern. Jag skattar mig fortfarande lycklig som fått spela i inomhushall i 3 år.
Efter 4 månaders tjat fick jag äntligen med älsklingsmax till skidbacken tillsammans med mig och älsklingspappan. Det var på tiden men innebär också att jag måste spela golf i sommar. Återstår att se om det var värt dealen.

Efter frisksportandet var vi så utslitna att vi blev tvungna att sova både lunch och middag, med godispaus däremellan. Men det var lika bra att passa på med godiset idag för imorgon ska jag ta tag i mig själv och min självdisciplin igen. För första gången på länge. Inget godis (efterrätt en gång i veckan är okej), träningen börjar igen efter 2 veckors vila, det blir stark och pace tills någon tar tag i barmarken. Dessutom får jag huset och matsedeln för mig själv i en månad, jag siktar på mycket frukt och fisk och vällagad mat, haha. Troligt. Jag som misslyckas med att steka blodpudding. Men jag ska göra mitt bästa i alla fall.

Jag väntar på Wallander som egentligen inte ens är bra och fördriver tiden med att titta på bostadsrätter i stockholm och uppsala. Hittade en underbar lägenhet på söder som jag bara måste köpa! Prislapp endast 7 miljoner.

Nu är det bara 44 minuter och 53 sekunder kvar tills filmen börjar. Wiihoo.

På återseende.

Det är vad jag funderar på 02.36 om nätterna. Är vi alla såna, att vi vill bestämma till varje pris? Att känna makten att bestämma över i alla fall någon stackars imaginärt underlägsen krake? Kanske är det därför vi skaffar husdjur och ser till att tredje världen fortfarande är i krig. Okej, det kanske är att ta i men det är inte utan viss substans. Ett lika strukturerat och förenat Asien eller Afrika skulle försätta oss så kallade stormakter i ett läge där det skulle bli väldigt svårt att försvara vissa förehavanden. Alltså, håll dom stångna så kan dom konkurrera ut sig själva.

Mina egna perspektiv håller sig till golvytan på en viss restaurang som har stora problem med den hierarkiska ordningen. Det är inte nog med 4 chefer när det dessutom finns 8 till som slåss om chefspositionerna sinsemellan. Jag backar gärna i den striden men hamnar allt som oftast i skottgluggen visar det sig gång på gång. Om man var cynisk skulle man kunna se sig som en bricka i ett spel. Men jag tillhör ju inte den cyniska skaran, ännu.

Dock har jag funderat och funderar fortfarande på vad som är värt vad. Å ena sidan är det svagt att ge upp, men man kan ju också vrida på det hela och fundera på om girigheten kan driva sig själv till oändlighet. I detta nu har jag mer eller mindre bestämt mig att det är bättre att tygla girigheten, det skulle ingen må dåligt av i det långa loppet och således har jag alltså aviserat min uppsägning idag, under mer eller mindre uppseendeväckande former dessutom. Oturligt nog för mig var inte den som faktiskt under formella former är utsedd till chef närvarande för tillfället och därmed är mitt ärende fortfarande till viss del ogjort. Jag kanske är maktlös i hierarkin men till skillnad från vissa andra kan jag i alla fall bestämma över mig själv och det tycker jag är värdefullt om något. Med andra ord, inget rövslickande från min sida mer.

That was that about that.

Helgen var fin och helt tillägnad sportens tecken, som synes. Förutom liveuppdateringar hit och dit passade jag naturligtvis på att besöka DiR på mina lediga dagar, där jag hittade på en del muskler som inte blivit tränade de senaste 19 åren vad det verkar. Och värker.

Camp Nou var magnifikt. Den första kvarten kunde inte annat än ägnas åt intryck trots enträgna försök att koncentrera sig på fotbollen. Så stort, så mycket folk. Fotbollen var inte fullt lika imponerande från start men det tog sig vartefter tiden gled ifrån oss det också. Henry hade några heta lägen men kunde inte räknas till fler än 1 gol i slutändan ändå. Hursomhelst, jag skulle mer än gärna göra om det så vi får se vad tid och pengar säger under dom 19 dagar som är kvar. Och ja pappa, jag hade gärna haft dig med också.

På tal om de 19 dagar som är kvar så blir det allt mer blandade känslor för det också. Jag tycker ju faktiskt om att bo här. Saken är bara den att det sägs att man inte kan få allt man vill ha, och jag vill ju ha en massa saker och en massa folk här med mig också om det ska vara perfekt. Det blir till att kompromissa och nu är det alltså dags för andra halvlek. Jag har i alla fall gjort en Att Göra-lista som sagt, jag tror den kommer lyckas under tiden som är kvar.

För övrigt har grannarna fest. Trots att klockan är över tio, det inte är nyårsafton och "det här är inte Afrika". Så, ska vi slå en pling till farbror Polisen kanske? Eller så släpper vi lite på maktbehovet och somnar in till musiken.

 

GIF Sundsvall till Allsvenskan nästa år, tjaaalalalalala :D Här sitter jag fortfarande nyvaken sen 8 timmar tillbaka och skrattar i min ensamhet med liveuppdateringar åt höger och vänster, det är livat på hemmafronten!
Alltså, efter en del hackande med internet fungerade livescoren och från 2-0 står det plötsligt 2-4, två mål av Tobbe och allsvenskt avancemang! Jag tog ett glädjevarv i den avlånga lägenheten och har haft ett leende på läpparna sen dess :)

Och Tjejerna, dom sköter sitt där hemma! Tur för er det, jag klev nämligen upp efter 4 timmars sömn för att följa er på liveuppdateringen :) Vad härligt det är, jag vill också! Fick springa ut i nattsärken i pausen och tömma bankkontot för att kunna ringa Irene och få lite riktig uppdatering också dock.
Tagga och lura skjortan av karlarna i aik, det kan dom gott ha! Det är ju fjolligt med hemvändare, inte sant? Kappan efter vinden är inget vi tror på. Följ dom här; http://www.bandybyn.se/wwc/layout/news.asp

Var påväg till salsaklubb med Katy efter jobbet (+ 2 timmars obetald övertid) igår, var faktiskt halvt igenom ingången innan det blev ändrade planer på grund av 5 bangande svenska vänner. Pinsamt. Själv börjar jag ju bli van vid dygnsrytmen och är som piggast vid 3tiden på nätterna :P Men ett besök måste det bli innan jag åker härifrån i alla fall så det får stå kvar på Att Göra-listan. Men nu är det 3 dagar ledigt och jag ääälskar det! Humöret är farligt beroende av schemat, med andra ord har jag gått från deprimerad till övertaggad under natten :)
Och, som för att göra det hela lite bättre är det besök på Camp Nou och La Liga som gäller imorgon! Fotboll, check! Gud så härligt. Hoppas på bättre tur med vädret än under gårdagen dock, när det regnar i det här landet så regnar det. På riktigt. Inget duggande här inte, allt eller inget liksom. Men solen skiner ju trots allt för det mesta trots att hösten anlänt med temperaturer runt 15 och vinterjackorna framplockade ;P Undrar just hur det ska gå att komma hem till frosten.

Ikväll, hemmamys (helt otippat) med vänner, pitabröd, ullsockor och liveuppdatering på ovan nämnd adress :)
Håll ställningarna där hemma, jag räknar till 5 arbetsdagar och 25 dagar till hemfärd!