Sofi Rebecca Svensson

Jag har rensat mitt rum idag. Inte så att den stora massan skulle märka någon markant skillnad men jag har mina gömmor, små museum av händelser och perioder av livet under de senaste 10 åren. När nutiden trycker på och behöver mer plats måste ju som bekant något annat flytta på sig, och idag var det prylarna i sovrummets köpmandisk som fick ge hän. Har inte rört dom skåpen sen vi flyttade till Lillhaga, kan det vara en 6-7 år sen?

Ett urval av fynden kan sammanfattas till språkresekataloger, inredningstidningar & IKEA-katalogen, gymnasievalskataloger, hästpärmen inklusive mina uträkningar av avstånd till tävlingsplatser, startlistor, packlistor och telefonlistor & uppslag till ungdomssektionen. Dessutom dom rosetter jag hann skrapa ihop med mina fyrbenta älsklingar, och en del medaljer och andra grejer att minnas från bandyn. Det var det hela, kan man säga. Plus någon enstaka broschyr om näringslära och nåt vykort. Och massor av foton.
Så hur intressant var det på en skala? Inte så världsomvälvande kanske. Men jag insåg att jag i grund och botten är mig ganska lik, trots att jag tycker att så mycket förändrats de senaste åren, framförallt sen tiden i Bollnäs.
Jag funderar fortfarande över vad jag ska bli när jag blir stor, vart i världen jag ska åka först, jag längtar efter att inreda en liten lägenhet till bara mig, och jag drömmer fortfarande om adrenalinkickarna man får när det där perfekta samspelet mellan ryttare och häst fungerar och man får till en perfekt runda. Och listorna, dom hänger med dom också.

Det var i vilket fall en intressant betraktelse för min egen del. Jag skulle inte kalla det nostalgi men väl en tidsresa format mindre. Föregående vecka har dock bjudit på en del nostalgi med studenter och Lilla Familjen. För andra gången på ett helt år hann vi träffas alla fyra, det var efterlängtat. Tilde är nu systembolagsmyndig och det firades med grillning och mys i Hea. En raggartur med Duetten och ett stort diskberg senare hamnade vi äntligen i säng och snackade strunt halva natten, som vanligt. Det gick alldeles för fort men man får vara glad för det lilla :)
 
Torsdagen spenderades med Tilde och Lovisa på Slotte för att kika på årets studenter som glada i hågen och varma i kläderna sprang ut på trappan. Själv höll jag mig i skuggan, lite avundsjuk och lite vemodig.
Men jag bestämde mig för att fira mitt eget ett-år-sedan-studenten-jubileum i lördags istället, och det blev trevligare än v'äntat faktiskt. En planerad dejt med Elin och Mimmi ledde till en mindre planerad dejt med halva Sp3 + annat löst folk på kvällen där jag fick träffa ex-sambon Anna-Karin, några av årets studenter och så Unogårds förstås. Dom är lite av en symbol för Bollnäs-eran med Lilla Familjen ;P Till råga på allt hängde prebisen på Statoil. Det fick mig att minnas de sista månaderna med Carolines försök att impa på gymmet med inflammerade armar som följd, gula t-shirtar, exam-ångest, sena nätter i HG's lägenhet, den iskalla balnatten som var roligast av alla, utsparken med fyllevurpor och smugglad alkohol, studentnatten med sina intriger och Evas poliseskort. Det är värt att minnas.