Sofi Rebecca Svensson

Jag har inte bloggat på ett tag. Jag har jobbat.
Det är rätt skönt att jobba, då slipper man bli påmind om att man inte längre har något liv, dvs. då man har svårt att fylla ut den tid som inte spenderas i skolan. Jag har insett att det mest beror på att jag inte tränar med något lag längre, det tar ju rätt mycket tid. Men det är ju lite sorgligt att man inte kan lyckas sysselsätta sig med annat. Egen träning går för fort, i alla fall om man inte orkar springa jävligt långt. Och det gör jag ju inte.
Istället följer jag Maria Wern, Oskyldigt dömd, Idol, you name it. Jag kommer dock aldrig att sänka mig till "Bonde söker fru"-nivå, neverever. Promise.
Det börjar närma sig trendveckor och plåtningar. Gör en plåtning med tre modeller på söndag, ska bli riktigt spännande. Lite nervöst, vi vet ju av erfarenhet att jag inte gör någonting särskilt snabbt och nu blir det jobb under mer eller mindre tidspress. Men den som övar han lär sig. Jag blir dock galen på folk som är sega med att svara på mail och allmänna beslutstaganden (känner någon igen det? Tildebarnet?). Ja eller nej, set a date. Inte svårare än så. Jag har iaf några idéer som jag hoppas få ner på bild på ett eller annat sätt.


För övrigt har jag bara några iakttagelser från de senaste dagarna;

- Varför måste alla barnvagnsmammor basunera ut för hela världen när deras ungar skitigt i blöjan? Det är faktiskt ingen som ens behöver upplysas om hur mycket bajs det luktar, för den har redan spridit sig på hela underklädesavdelningen och bland provrummen på Lindex. Lämna era bajsande barn hemma!

- Jag har drabbats av stockholmssyndromet. Jag har tappat all empatisk förmåga och vägrar ursinnigt och tjurigt att väja för folk som går på cykelbanan eller för möten i tunnelbanan. Här kan vi snacka armbågstacklingar. Dessutom åker stenansiktet på så fort jag överhuvudtaget närmar mig något som kan liknas kollektivtrafik eller middagsrusch på affären.

- Måste verkligen alla tjejgäng+utgång = pojkvänsbråk, spya på toan, nekad ingång pga fylla/ålder/utseende, splittring, osämja och borttappade mobiltelefoner/nycklar/människor.  Eller är det bara jag som inte förstår charmen i det hela?

- Jag börjar mot all förmodan lära mig att laga mat. Det är fantastiskt.

- Jag har fortfarande ont i fingret jag stukade för 1½ vecka sen.



Jag längtar verkligen efter att få en fast månadsinkomst som överstiger existensminimum. Det skulle vara ofattbart skönt. På återseende!

R