Vad är väl en premiär...
...av Sex and the City i Sthlm annat än alldeles, alldeles underbar? Vi hade en fin dag, Caroline och jag. Farfar Axelsson bidrog med bil och vid ett-tiden puttrade vi sakta men säkert iväg från Gävle station i den hårt krigande röda Skodan. Jag hade då jobbat hårt med min sista-minuten-premiärklänning i 3 dagar, men gav officiellt upp på midsommaraftonskvällen då både jag och mamma slitit våra hår (det lilla som fanns kvar). Alltså ingen liten svart på premiären. Lite glamour blev det med klackar o.s.v., men lagom tills vi hade fixat till oss och börjat gå mot tuben så öppnade sig himlen och haglade ihjäl oss. Efter att ha tryckt i en trappuppgång en stund var det bara att bita ihop och försöka springa, så gott det nu går i högklackat och nerförsbacke.
Inne i stan var det bättre och vi dinerade hos Chaplins där vi fick en ny vän som nog gärna ville ha oss att besöka skumpartyt senare på kvällen. Det anstår ju inte en dam. Och filmen, den vi har väntat på. Strålande. Någon smart kritiker dissade filmen med orden "Som ett 2,5 timme långt Sex and the City-avsnitt". NÄHÄ? Det var ju inte det vi hade längtat efter, smartass.
Det påstås hur som helst att det kommer en uppföljare. Det återstår att se, men jag längtar iaf tills jag kan köpa den här med ett glassigt fodral runt :)
Man rycks dock snabbt tillbaka till vardagen när man kommer hem, jobb hela veckan i vår av personal överbefolkade butik. Kunderna däremot lyser med sin frånvaro. Jag måste göra något annat nu snart.
Jag har hittat en Aladdinfilm förresten!!! Wohoo. Äntligen! Den fanns här hemma, i mitt hus. Skandal att ingen har sagt nåt. Nu återstår bara förhandlingar med Carl angående försäljningspriset. Den passar hursomhelst fint nu när jag dras med en dum förkylning och mest längtar efter sängen, godis ooch nässpray. Tyvärr så har jag ingen video i mitt rum, godis ska jag inte äta och nässprayen, den fungerar inte. Men rackarns vad gott det är med vindruvor! Nästan beroendeframkallande. Och det är bara 3 dagar tills jag åker till Varberg. Måste göra en packlista. Först en dusch dock, på återseende.
PS.
DS.
Jag vet nåt som inte du vet...
Jag råkar vara en av väldigt få som vet att en viss känd agentur snart ska öppna en skola som jag väldigt gärna vill gå på! Ibland är slumpen en rolig krabat. Hursomhelst tänkte jag inte marknadsföra mer av det här, av rädsla för konkurrens om platserna :P.
Det var mysigt att komma till Sthlm och få lite miljöombyte. Betydligt mindre pollen var det där också, tack och lov. Dock ösregnade det för alla sudentfirare och en stackars familj blev offer för en rasande bro. Jag tror att dom överlevde allihop. Jag hoppas det.
Mitt största problem var att jag fick skavsår, men det är ju inget nytt. Och att jag hittade en tokfin klänning som kostade alldeles för mycket tom på rea och alltså fick hänga kvar i butiken och i mina drömmar.
Just nu har jag lunchpaus från syandet av en klänning som förhoppningsvis blir klar till på lördag när jag och Caroline ska dra på oss galastassen och ta bussen till bion. I tisdags bokade jag dessutom biljetterna till Varberg, och eftersom jag såklart är medlem hos SJ får jag åka klass 1 hela vägen till halva priset :D Det lönar sig att vara ett medlemskortsfreak!
Så resten av juni består av midsommar hemma, jobb en vecka och Varberg en vecka. Det känns fint, hoppas dock på bättre väder än på senaste tiden.
Ett inlägg i framtidens tecken
Det finns en hel del jag ser fram emot också. Jag tror det kan bli en bra sommar, den har börjat fint med sol i himlen och sinnet. Jag har fått ligga i bikini vid mitt paradis i flera dagar nu, ända till idag när blåsten återkom. I övrigt tillbringar jag min lediga tid i Juni med sol, träning, sällskap och kommande utflykter.
På onsdag bär det av till Stockholm för besök på en makeupskola, Zackes student, amerikansk fotboll och EM på storbildsskärm i Kungsträdgården. Det ser jag verkligen fram emot.
Midsommardagen bär det av till hufvudstaden igen, den här gången med Caroline, Frida och +1 för premiären av Sex and the City Movie, äntligen! Vi har laddat i ett halvår nu ;) Det blir bio, den lilla svarta, höga klackar och Cosmopolitan! Kanske firas midsommar i Stockholms skärgård med Lisa & Vänner, det är inte riktigt klart än.
Jag börjar bli bättre på att uppskatta det vi har här lite närmare också. Ser fram emot att åka till Freluga några söndagar och lyssna på Tomas Andersson Wij och Melissa Horn, besöka restaurangen i Växbo, fika på Mobackes, äta lunch på Rosehills och andra små utflykter i närheten. Bada på Säljesta. Det är rätt mysigt här, även om jag blir galen på att man inte kan få lite kulglass serverad efter kl. 15.00 på lördagar och resten av helgen. Skandal.
Mamma säger att jag ska måla huset också. Jag har inte riktigt hittat charmen i det ännu.
Om ekonomin tillåter kanske det blir roadtrip med Caroline till Winnerbäck i Halmstad. Det skulle kännas väldigt somrigt :)
Glömde förresten berätta att vi spenderade söndagen med att flytta ur Max lilla stuga i Falun. Det tog sin tid och belöningen skulle vara ett besök på Lager 157. Det vi inte hade räknat med var att dom stängde kl.17, så lagom tills vi steg in på damavdelningen meddelade högtalarna att det var stängningsdags. Det är typiskt. Men, tur i oturen eller oturen i turen beroende på hur ekonomiskt man tänker så hittade jag ett par ljuvliga Jessica Simpson-sandaler alldeles vid kassan, för mindre är halva priset dessutom. Kunde inte låta bli att slå till! Dom är jättesöta och passar dessutom perfekt till chinosen jag fyndade för 25 kr. i lördags :D
Ett inlägg i återblickarnas tecken
Jag har rensat mitt rum idag. Inte så att den stora massan skulle märka någon markant skillnad men jag har mina gömmor, små museum av händelser och perioder av livet under de senaste 10 åren. När nutiden trycker på och behöver mer plats måste ju som bekant något annat flytta på sig, och idag var det prylarna i sovrummets köpmandisk som fick ge hän. Har inte rört dom skåpen sen vi flyttade till Lillhaga, kan det vara en 6-7 år sen?
Ett urval av fynden kan sammanfattas till språkresekataloger, inredningstidningar & IKEA-katalogen, gymnasievalskataloger, hästpärmen inklusive mina uträkningar av avstånd till tävlingsplatser, startlistor, packlistor och telefonlistor & uppslag till ungdomssektionen. Dessutom dom rosetter jag hann skrapa ihop med mina fyrbenta älsklingar, och en del medaljer och andra grejer att minnas från bandyn. Det var det hela, kan man säga. Plus någon enstaka broschyr om näringslära och nåt vykort. Och massor av foton.
Så hur intressant var det på en skala? Inte så världsomvälvande kanske. Men jag insåg att jag i grund och botten är mig ganska lik, trots att jag tycker att så mycket förändrats de senaste åren, framförallt sen tiden i Bollnäs.
Jag funderar fortfarande över vad jag ska bli när jag blir stor, vart i världen jag ska åka först, jag längtar efter att inreda en liten lägenhet till bara mig, och jag drömmer fortfarande om adrenalinkickarna man får när det där perfekta samspelet mellan ryttare och häst fungerar och man får till en perfekt runda. Och listorna, dom hänger med dom också.
Det var i vilket fall en intressant betraktelse för min egen del. Jag skulle inte kalla det nostalgi men väl en tidsresa format mindre. Föregående vecka har dock bjudit på en del nostalgi med studenter och Lilla Familjen. För andra gången på ett helt år hann vi träffas alla fyra, det var efterlängtat. Tilde är nu systembolagsmyndig och det firades med grillning och mys i Hea. En raggartur med Duetten och ett stort diskberg senare hamnade vi äntligen i säng och snackade strunt halva natten, som vanligt. Det gick alldeles för fort men man får vara glad för det lilla :)
Torsdagen spenderades med Tilde och Lovisa på Slotte för att kika på årets studenter som glada i hågen och varma i kläderna sprang ut på trappan. Själv höll jag mig i skuggan, lite avundsjuk och lite vemodig.
Men jag bestämde mig för att fira mitt eget ett-år-sedan-studenten-jubileum i lördags istället, och det blev trevligare än v'äntat faktiskt. En planerad dejt med Elin och Mimmi ledde till en mindre planerad dejt med halva Sp3 + annat löst folk på kvällen där jag fick träffa ex-sambon Anna-Karin, några av årets studenter och så Unogårds förstås. Dom är lite av en symbol för Bollnäs-eran med Lilla Familjen ;P Till råga på allt hängde prebisen på Statoil. Det fick mig att minnas de sista månaderna med Carolines försök att impa på gymmet med inflammerade armar som följd, gula t-shirtar, exam-ångest, sena nätter i HG's lägenhet, den iskalla balnatten som var roligast av alla, utsparken med fyllevurpor och smugglad alkohol, studentnatten med sina intriger och Evas poliseskort. Det är värt att minnas.
