Sofi Rebecca Svensson

Jatack, jag ÄR medveten om att jag inte skrivit på nästan en månad. Bara därför kommer det här bli ett långt inlägg, så ni som brukar klaga kan ju sluta läsa på en gång ;P

Det har varit en mer eller mindre omtumlande månad med turer åt både det ena och det andra hållet. Det har varit allt från otrohetsdramer och utökning i lägenhetsfamiljen till arbetslöshet, anställningsintervjuer, Sitges-besök, fest, polisbesök, böter och humörsvängningar.

Det märks alltså att jag blivit äldre sen sist, haha. Födelsedagen var bra för övrigt, tack för alla gratulationer! Maten var god, tårtan likaså och presenterna mycket fina.

Om vi börjar med jobbet, eller icke-jobbet som kanske är en bättre beskrivning. Jag sa nämligen upp mig för två veckor sen, för er som missat det. Och tro det eller ej, men det berodde faktiskt inte på att jag fått nog av Multipartner (det fick jag för 2½ månad sen) eller att ytterligare en rabiat kärring upplyst mig om att jag är ondskefull eller borde byta jobb; nej, det berodde på att jag till slut fått ett annat jobb. På Subway. Glassigt, inte sant? Hursomhelst, lönen skulle vara högre och det talade starkare än den magkänsla som viskade om att det var dumt att säga upp sig. Vet ju av erfarenhet av magkänslan brukar vara den klart pålitligaste källan vid beslutsfattning, men vad hjälper det när girigheten tar överhanden :P Så jag styrde kosan mot Subway för en andra gång och kontraktsskrivning, dock lät varje steg som ett "nej, nej, nej" och framme vid dörren kunde jag lika gärna ha vänt om jag haft något sämre självdisciplin. Som vanligt i det här landet med framförhållning ville chefen att jag skulle börja på direkten, helst igår, medan jag och min sida försökte förhala det till evigheten genom att vägra jobba innan jag fått läsa igenom kontraktet i lugn och ro :P Dock kunde jag ju inte skylla på det hur länge som helst och efter samtal med mamsen och vissa ekonomiska överläggningar bestämde jag mig för jag skulle ingå status "mellan två jobb". Det var inte utan ångest och har inte varit det efteråt heller, därav humörsvängningarna. Sen dess har jag roat mig med att lämna ut CV:n till oräknelighet, hängt på loquos annonssida, och faktiskt gjort de spanskaläxor som jag sällan hann med innan. Det är inte utan att med något ont kommer något gott :) Efter att jag slutligen knåpat ihop ett väldigt simpelt CV på spanska började det äntligen hända något. Dock är det de som fått det engelska exemplaret som äntligen fått handen ur, och från och med den 10 oktober är jag numer teknisk support åt apple. Jaja, varsågoda att skratta. Jag och teknik. Men nu är det ju så att även om jag är analfabet vad det gäller sånt så är jag inte dum och jag ska nog lyckas ta till mig något på de 2 veckors utbildning vi får. Sådeså. Och således kan ni numer ringa mig när ni har problem med era iPods :) haha. Om jag nu inte skulle få ett roligt samtal i veckan som gör mig till banktjänstekvinna istället, det finns en liten chans. Konklusion är i vilket fall att jag inte kommer hem tidigare än beräknat pga av personlig konkurs.

På tal om konkurs gjorde vi dock oss själva lite fattigare i helgen då solen svek och vi tillbringade 10 timmar på Gran Via 2 och IKEA. Det omskrivs också med ordet shopping. På ikea blev det dock inget glassigare än köttbullar, lingonsylt, kaviar och knäckebröd att fylla skåpen med, så ingen större skada skedd. På Gran Via gjorde vi (jag) dock slag i saken och fyllde på garderoben en aning. Kände att jag kanske kommer utmärka mig bland kostymnissarna på jobbet om jag kommer i min fläckiga strandskjorta och tygtrasa till haremsbyxor. Det är inget jag vet säkert men magkänslan sa mig det ;P

Vi var lagom trötta i fötterna efter halvdygnet i affärerna och vi blev inte piggare när vi insåg att bussen som skulle ta oss hem hade fått en tillfälligt omlagd rutt. Det vill säga, ingen buss hem. Det blev till att traska och gå en bra bit, och det blev så pass jobbigt att vi var tvungna att införa the song, "Taaag fram det bästa humör du har...". Vi kom hem hela och glada till sist ändå, om än trötta. Det kan ju dock ses som ett av de minde I-landsproblemen att vara trötta av en sån sak.

  Gårdagen av helgen tillbringades mer kulturellt med museum, både Miró och Picasso fick sig en påhälsning, liksom nationalmuseet idag. Jag tänker samla på konstböcker sen, när jag blivit rikare.

Vi har faktiskt hunnit mer en del mer än elände och pengaslöseri sen Tilde och Victoria anlände till stan också. Besökte Sitges för några helger sen, ett litet paradis ungefär 3 mil utanför Barcelona med fina stränder, gulliga gator och trevligare folk. Barceloneserna är för övrigt alldeles överjävligt otrevliga, om jag inte nämnt det tidigare. Det är riktigt mysigt att ha tjejerna här, har förmodligen saknat dem mer än jag erkänt för mig själv. Även om det blir stökigt när man bor fyra ;P haha. Vi hade förresten fest andra helgen de var här, det slutade så där. Vi hade en mindre diskussion innan om vi skulle tillåta rökning från "balkongen" eller inte, med tanke på att alla (och då menar jag alla) röker här. Jag satte mig naturligtvis på tvären och vidhöll att de fick gå ut och röka, vilket höll medan de första 5 ramlade in men gick åt pipsvängen när resterande 25 kommit. Vi hade trots det mycket trevligt ända fram emot småtimmarna när jag plötsligt hörde ryktas om att polisen stod i hallen. Det fick min puls att slå aningen snabbare då vi enligt vårt kontrakt kan bli vräkta inom 24 timmar om vi har fest. Dumt. Det var i vilket fall vår mindre förstående granne under som ringt polisen och påstått att vi eldade upp deras kläder och förde oljud. Ojludet må ha varit möjligt, men jag kollade nog både en och två gånger om de hade några kläder uthängda nedanför, men nej. Alltså, grannarna tycker illa om oss och skickade en ovanligt osympatisk polis på oss som lämnade en böter på 1500 riksdaler för "störning av ordningen". Det hör till saken att grannarna ifråga har haft 3 fester på 2 veckor och dessutom har en kanariefågel som väcker alternativt håller oss vakna dygnet runt, varje dag. För syns skull lämnade vi dock en ursäktande lapp några dagar senare.

Jaa, det är ungefär vad som hänt sen senast. Det återstår att se om jag kan lyckas knacka ner mitt liv i bloggen lite oftare hädanefter. Nu ska jag dra mig mot den före detta arbetsplatsen för att möta upp sambos för tapasmiddag och ljusspel på plaza España. Det firas ju La Merce i stan, med gratismusik och allt vad det är. Ta hand om er hemma i höstkylan och hör gärna av er om ni vill ta del av vår värme :)