Sofi Rebecca Svensson

Det är ju överväldigande tråkigt med dåligt uppdaterade bloggar och härmed ska jag alltså göra ett allvarligt försök att ta mej i kragen gällande den saken. Kanske har vi alla slagits av en höstlig bloggförlamning.

Den så kallade helgen har bestått av en dag i tjänst och en i mitt alldeles eget våld. Take That hänger fortfarande på hotellet och så gör fler och fler av Barcelonas förlorade flickfans i skaror där utanför. Faktum är att jag lämnade stället med ett leende på läpparna på den tvåtimmars lördagspausen efter en ovanligt lugn lunch. Det tillkommer ju nämligen vissa fördelar med poppisar boende där, som till exempel dom obligatoriska svarta livvaktsbiffarna som vaktar dörren och därmed motar bort alla eventuella obokade gäster, alltså inklusive dom som vill äta lunch utan förbokning. Jag klagar då rakt inte.
Har faktiskt börjat komma in i dygnsrytmen nu och klarade för första gången att hålla mej vaken hela pausen. Visserligen styrkt av Starbuckskaffe och en engelsktextad Cosmopolitan som jag fått finkamma halva stan efter, men ändå =) Insåg just att det bara är 10 arbetsdagar kvar, woho! Tänker man så bör det kunna gå rätt fort. Innan dess ska det dock bli salsaklubbsbesök med min nya vän Katy, det ska bli spännande. Känner att jag inte riktigt har rytmerna, men nog finns det en del att skaka på mej i alla fall :P Katy är en av de (få) riktigt gulliga arbetskamrater jag har, hon pratar bara spanska men vi förstår varann ganska bra ändå. Kanske är det för att hon är så lik Helena, det är nog din andra tvilling faktiskt =)

Natten ägnades som det visade sig åt sanndrömmar, blir inte klok på det där. Ibland får man bara en känsla av saker. Kanske är det som man säger, behöver inte göra någon stor grej av saker. För min del har måttstockarna förändrats en del senaste åren och för tillfället vet jag inte riktigt vilken skala dom går efter. Det visar sig väl med tiden. Å andra sidan tror jag rent generellt att det är farligt att bagatellisera allt för mycket. Jag har inte helt sluppit undan den dramatiska åran i familjen jag heller. Balans vore bra, som alltid.

Något som inte heller var en dröm imorse var i alla fall grannarnas leverne ovanför oss. Det spikas, borras, bankas, släpas och lyssnas på musik på högsta nivå däruppe i en för mej tidig timme. Ajaj. Låter som att dom antingen river eller bygger om hela lägenheten i mitt öra. Dom verkar dessutom ha ett alldeles utomordentligt ljudsystem. Denna morgon kunde orkade jag dock inte ens bli irriterad, det var ju trots allt min lediga dag. Den har för övrigt ägnats åt städning mest hela dagen, det var verkligen på tiden. Jag har nog aldrig kunnat föreställa mej att jag ska deltaga i sådant svineri som vi bott i på senaste tiden. Det värsta av allt är att jag nog svinar mest också. Jag brukar skylla på att jag jobbar så mycket. Som att det skulle ursäkta att jag lägger saker på golvet istället för bänken.
Efter mycket prat och lite verkstad har vi nu faktiskt också besökt en bio här i stan, och det var fullkomligt med popcorn och allt. Mycket mysigt. Filmen hette 'Death at a funeral', faktiskt ej dubbad och mer upplyftande är titeln skvallrar om. Flamsig engelsk komedi dock, inget jag rekommenderar för en kvalitetsfilmkväll. Men helt klart okej bara för att få sitta i en biosalong med en stor kartong popcorn, som sagt. Eventuellt en ny söndagsvana.

Jag kan inte påstå att det inte känns lite jävligt att mina lagkamrater (föredetta&blivande) spelar World Cup, skrattar, äter och luktar svett kommande helg. Hade gett en del för att göra det jag med. Inte för att jag är riktigt redo för att åka hem än, men nog skulle det ha suttit fint! Jag håller alla tummar jag kan!