Sofi Rebecca Svensson

Hej Bloggen,
Det var ett tag sen sist. Jag mår bra. Idag hände det en rolig sak.

Nej, men hej. Jag ville bara säga att jag jobbar dygnet runt på det rackarns lyxhotellet och det är inte hälften så glassigt som det låter. Dom 10 timmar på dygnet jag inte jobbar så sover jag. Jag tänkte säga upp mej andra dagen men ångrade mej, och nu, efter 2 veckor, börjar jag vänja mej. Jag räknar veckorna som så, att första veckan tjänade jag ihop hyran. Den här veckan ett par jeans. Nästa vecka lite julklappar. Sista veckan lite smått och gott. Det funkar ibland, hittills har jag inte missat nån dag i alla fall. Det är ju bra. Jag har ju tur som är ledig på söndagar. 
Chefen är störd, på riktigt. Han bestämmer hur vi får gå, stå och allmänt vara. Passar det inte kan jag åka hem till Sverige, fick jag mej upplyst första veckan. Hursomhelst, efter att jag fått reda på att restaurangen är med i Michelinguiden och siktar på att få en till stjärna i år fick jag lite mer förståelse för pedanteriet. Lite. Tildes kommentar; "Då får du lite av din egen medicin!" Tack.
Just ikväll har jag dock serverat Take That. Popgruppen Take That, ja. Dom spelar i Barcelona imorgon och bor tydligen på hotellet, vilket syntes på skaran med tonårsflickor med näsorna tryckta mot fönstren när jag kom till jobbet. Strax innan vi öppnade ramlade det in ett gäng britter utan att vänta på vare sig hovmästare eller bordsplacering. Jag suckade bara lite lätt och tänkte, britter och tyskar alltså, kommer och tror att dom äger hela världen, alltid lika dåliga på vett och etikett. Visade sig alltså sen dock att det var en Take That-Howard med familj som satt där och blev serverad te av mej (på fel vis naturligtvis), medan Gary Barlow satt och hänge i tapasbaren några meter bort. Där ser man alltså. Dom var trots allt trevliga och verkade njuta av kvällen, så så var det med det.

För övrigt har vi varit och klättrat och fått i oss lite frisk luft på Montserrat under min lediga dag, Victoria har lämnat oss, Eva har anlänt, jag har börjat göra listor för vad jag ska göra innan jag åker hem och jag räknar dagarna tills jag ska säga upp mej och leva loppan till den 21 november. Hösten har börjat smyga sig på med regnskurar då och då och jag längtar efter Gott&Gräddat med messmör. Eller ost och gurka. Eller leverpastej. Å andra sidan kommer jag att sakna DiR och Starbucks. Och att kunna få tag på vad man vill när man vill (bortsett från söndagar). Samt billig frukt. Och eventuellt sambolivet efter en stunds eftertänkan.

Thats the way it goes. På återseende!