Sofi Rebecca Svensson

Sista helgen i Sverige, insåg jag precis att detta är. Mystiskt. Fortfarande frågor om hur det känns, i stort sett samma svar, inte särskilt mycket alls. Mitt mesta huvudbry är hur jag ska kunna packa mitt liv på 15 kilo, har en känsla av att det kommer bli svårare än jag föreställer mig.

Har precis bangat ännu en utekväll med tjejerna, snarare en regel än ett undantag tyvärr. Idag kom jag dock så långt som till parkeringen utanför innan den, faktiskt, förvånande bristen på danslust samt en begynnande huvudvärk övertygade min mer stillsamma sida att vända färden hemåt. Det är så jag hamnade här. Har inte förlikats med tanken på blogg fullständigt än och den har därför varit inofficiell tills min käre vän Caroline namedroppade mig hos sig (http://shmerb.blogg.se). Bloggen har dock inte krashat på grund av besökaranstormningen så jag kan väl sova lugnt inatt också. Ett litet sidospår.

Tänkte på det när jag än en gång lämnat av mina flickor på krogen att jag kanske inte har varit den bästa vännen de senaste tre åren, med tanke på frekvensen av avhörningar och prioritering. Till mitt försvar kanske jag kan säga att jag förmodligen träffat min familj ännu mindre än mina vänner, men en ursäkt är en ursäkt och inte mycket att hänga i julgranen utan förbättring, som vi brukar säga. Får dåligt samvete för att jag bangar utekvällarna gång på gång, men å andra sidan konstaterade jag att det är ingen kvalitetstid vi spenderar där tillsammans i vilket fall. För min egen del uppskattar jag att träffas överhuvudtaget, och det är väl förmodligen därför jag känner mej nöjd vid den tiden det är dags för utgång. Har ju vid det laget i alla fall fått se er i några timmar :) Jag kan dock förstå att det är tråkigt, att jag är tråkig, utan att för den sakens skull ångra mig.

Veckan har för övrigt varit fylld med diverse aktiviteter, bland annat på grund av att det trots allt smygit sig in en undermedveten tanke om att tiden kvar är knapp. Tränade med laget i Edsbyn i måndags, det var skönare än jag någonsin kunnat föreställa mig och jag saknar och kommer att sakna det, kanske mer än jag trodde till och med. Insåg hur uppenbart det är att jag behöver och vill ha ett lag, en lagidrott och ett mål att sträva mot, och funderar just nu mest på hur det ska lösas i Barcelona. Det föranledde också funderingarna över personligheter, omständigheter och öden som virrade i min hjärna under bilfärden från sundsvall i torsdags, och som inte utmynnade i några tydliga klarheter. Jag ska inte utveckla dom vidare här eftersom strukturen är rätt oklar än :b

Resterande dagar ska ägnas åt packning och umgänge, då det ju mer jag skriver och tänker blir tydligt att det inte alls är lång tid kvar. Tisdagkväll lämnar vi Ljusdal, onsdagmorgon lämnar vi Sverige. Har äntligen hittat boende för den första månaden, blir dock rånade på köpet. Fyratusen (4000!) var får vi punga ut med för att dela ett rum med våningsäng, det vill säga 8000 för knappt en månad för ett pytteytterum i delad lägenhet. Hutlöst. Men så ligger det till, och för tillfället är vi mest glada att ha någonstans att ta vägen när vi landar. En egen och billigare lägenhet kommer ligga högt på prioriteringslistan väl på plats, så förhoppningsvis slipper vi leva på bröd och vatten från och med augusti. Från och med nu är det dock läggdags för att imorgon på allvar ta tag i det som behöver tas tag i, och jag får lätt panik när det börjar ploppa upp saker som måste göras innan avfärd som jag inte tänkt på tidigare såsom avbeställningar, inköp, planering, bankärenden, bilar, försäkringar, telefonabonnemang och sist men inte minst avsked. Så ligger det till, och sista dagarna kommer förmodligen vara berg och dal för sinnet. Men det är väl så det ska vara, för att känna att man verkligen lever. Och det gör jag.