Sofi Rebecca Svensson

Grattis till oss!
Jag sa det aldrig på Studenten, har hållit på det, sugit på det, oroas över det. Men, idag känner jag den fulla tillåtelsen att uttala det förut osagda; Fyfan vad vi är bra. Grattis till oss, det gjorde vi bra.
IB Diploma; inte än i våra händer, med väl i Big Mother Evas händer. Inträde till en eventuell framtid. Uppnådde de mål som vi satt upp för länge sedan, som vi vridit och vänt på både en och två gånger, med största möjliga tvekan. Nu är de där, något förvånande nästan precis som vi föreställt oss, mer eller mindre marginellt. Det viktigaste är att vi är nöjda ändå :) Har just konstaterat att riktigt, riktigt nöjd blir man aldrig, men vi bör vara och är alldeles tillräckligt nöjda för att gå ut och fira kvällen med middag utan pasta och pesto som det senaste tre dagarna ;P

N.I.E-numret finns till och med i våra händer, med allt vad det innebär - bankkonto, försäkringar, sjukvård och allt annat vuxet och tråkigt men ack så nödvändigt :)
Precis som det förvarnades igår så var tillgång till ett N.I.E inte att leka med :P Uppstigning redan klockan 06.00 för att bege oss till kön utanför huset som öppnade 09.00. Det låter befängt och är det också. Framme vid dörren får vi av någon anledning för oss att vi befunnit oss i fel kö hela tiden och springer fortare än kvickast till nästa kö för att inse att så inte alls är fallet. Efterklokheten slår till när vi ser att kön bakom vår tidigare plats har vuxit runt huskröken och består av åtminstone 200 personer. Turen log oss dock i ansiktet och vi fick återta vår gamla plats, och därmed trodde vi också att vi nått första delmålet men icke sa nicke och nickade till. Timmarna passerade och jag & A-K sov som bebisar sittandes på träbänkarna tills välvilliga farbror Polisen väckte oss i sin tro att vi sovit bort vår tur på kölappen. Omöjligheten att somna om var slående och vi spenderade de följande 2 timmarna med att studera loppfröken som satt några bänkar för nära oss. Som synes hade hon klåda både på kroppen och i hjärnan, då hon varken kunde sitta still eller sluta prata och gestikulera med sig själv, eller klia på några av de mindre fräscha utslag jag sett på senare dar för den delen. Framåt 11-tiden hade vi dock avklarat första etappen och hade då bara besök på banken samt polisstationen kvar. Med glatt humör men trötta fötter fullföljde vi dock vårt uppdrag och kan därmed nu titulera oss fullständiga kommuninvånare av Barcelona och Spanien.

För övrigt har jag efter omfattande jobb av min kära mor lyckats låsa upp en av telefonerna och äntligen få igång det rackarns kontantkortet som höll mej uppe mer än halva natten igår och utmynnade i en del hårda ord från min sida. Jag har sagt det förut och säger det igen; Jag och teknik är ingen lyckad kombination. Numret jag numer nås på är i alla fall 0034 693270166, det är dock inte den billigaste affären att ringa till mig, däremot för mig att ringa hem :) Jag och A-K har därför utarbetat den strålande idén att de som vill prata med oss skickar pengar till kontantkortet, så mycket som ni vill prata med oss, så ringer vi upp er för det. Ett utmärkt förslag om vi får säga det själva, vi panka Barcelonabor ;P

Men nu är det så väl dags att fira, eller i alla fall förbereda för detsamma. Är sådär fräscha efter äventyren med byråkratin, så duschen är ett hett alternativ. Angående hett har vi för övrigt haft vår första heldag med molnfri himmel och strålande sol, men det var väl inte mindre än logiskt en dag som denna :)
Njut av helgen!!

(Just det, en liten detalj; Har nu skaffat skype på allmän begäran. Återstår dock att se om jag kan hantera det också..)

// KB & AK