Sofi Rebecca Svensson

Hej, jag lever fortfarande. Vi har bara inget internet, vilket å andra sida också kan ses som hemskt öde. Därmed har det gått många och långa dagar sen jag sist meddelade mig till världen, men här är jag nu.

Har ju gått och blivit student igen, efter hela två månaders uppehåll, trots att jag under de tre åren på IB starkt hävdat att om/när jag klarat mig igenom det hela så ska jag inte plugga på fleeera år. Gud så inkonsekvent. Med insikten att skolorna nu börjar för dem som är kvar där hemma och att jag Inte skall infinna mig i klassrum 316 för träff med klassföreståndare klockan 09.00 på tisdagen upptäckte jag att det fanns en viss saknad. Det brukar påstås att det är tryggheten man saknar, kanske är det delvis så..Men jag börjar misstänka att jag faktiskt är en inbiten pluggis, hemska tanke. Eller är det bara så att man inte vet bättre? Det kanske ligger närmare till hands ändå.

Hursomhelst kunde jag ju inte vara sämre än nyblivna ambitiösa högskole-elever och de stackars kvarvarande IB-nördarna som har det värsta och det bästa kvar, och alltså har jag tillbringat veckan på Speakeasy tillsammans med diverse konstiga människor. Vi har Lyzanne, den holländska miljökämpen som bor i övergivna hus med kollektivet och lever på rutten frukt som de tigger ifrån affärerna, vi har den 46-åriga australienska hippien som pratar spanska på franska och ljudar sig igenom varje ord, och sist men inte minst österrikiska Jorge som är den drygaste någonsin och som jag helst skulle vilja slå i huvudet med något hårt. Ibland känns det som att gå i ettan igen, men för det mesta är det ganska roligt. Vi har en bra och en mindre bra lärarinna, vi får läxor varje dag och det känns ungefär som det gör att gå i skolan. Skillnaden är att jag jobbar 6 timmar om dagen också. Om det är nåt jag verkar kunna är det att skaffa mig en vardag utan spilltid. OBS! Icke att uppfatta som klagomål.

Tiden går fort när man har roligt, och jag har tydligen inte själv fattat vad roligt jag har haft de senaste åren. Insåg i samma sekund som jag sa det till min darling att vi redan har varit här en tredjedel av tiden. Sug på den. Vi tror fortfarande stenhårt på "vi hinner, vi ska ju vara här länge!". Men den här veckan har vi faktiskt besökt ett äkta spanskt brasserie, även beskrivet av vår kära arbetskamrat Malin som "en hel karl, manligt, rått och blodigt". Multipartner ABs crew  minus cheferna gjorde gemensam sak och firade Mickes födelsedag med middag och trevligt samkväm. Det är ett mycket härligt gäng som jobbar nu, trivs alldeles utmärkt för den sakens skull. Angående jobbet i övrigt är det fortfarande tråkigt, men jag verkar ha vant mig alldeles med tristessen, vilket jag uppfattar som en stark varningssignal. Det är faktiskt så illa att jag har börjat hallucinera samtal, igår började jag presentera mig tre gånger för en person jag trodde att jag hörde i luren. Pinsamt.

Jobbletandet går dock på halvfart tills språkkursen är avklarad och jag kan prata ihjäl alla arbetsgivare med min flytande spanska. Kanske inte, men det är planen i alla fall.

Faktum är att vi mot alla odds hittat några gelikar som liksom vi kan kalla en helg med sovmorgon, städning, en god bok och sköna hemmakvällar som "lyckad". Dessa sällsynta varelser heter Malin och Lisa och härstammar ursprungligen ifrån Varberg men har under vinterhalvåret flugit sin kos till Barcelona och Multipartner. Vi tillbringade gårdagskvällen på deras terrass där vi blev bjudna på grillat, klyftpotatis och champinjonsås, mmm. Det var förmodligen det mest vällagade vi smakat under de senaste två månaderna :) Dessutom fick vi öva vår spanska på deras chilenska hyresvärd Patricio. Jag har lärt mig en del under veckan, men inser att det nog dröjer ett tag till innan jag kan kalla mig för spansktalande :P

Det går framåt med modifierade "Ragata-Karin och Rebeixas Travelguide", och vi håller nu på att avsluta testerna av Ben&Jerrys-glassarna. Vi har provat de sex smaker som finns att tillgå i vårt område och gett dem ett varsitt betyg baserat på en 5-gradig skala utifrån 5 olika kriterier; smak, konsistens, originalitet, utröttningsfaktor och utseende. Varje smak består av en halvlitersburk och kostar skjortan, men vi har sett det som ett nödvändigt ont som bör göras för reseguidens skull ;P

Det sliter lite på hjärtat att få rapporter hemifrån, i alla fall när det gäller såna saker som isträningspremiär, Graduation Day och klassfest+Tranan. Skulle inte precis byta Barcelona mot Ljusdal men kunde jag knäppa men fingrarna och vara hemma helt plötsligt skulle jag förmodligen göra det. Å andra sidan väntar en kväll med kyckling och La Liga-premiär på TV, så vad är väl en bal på slottet? Nostalgin är dock mycket värre än hemlängtan (just det har ju aldrig legat riktigt för mig), och bara därför bjuder jag på lite bilder så ni förstår vad jag menar :)